Välkommen till Föreningen för Kanot-Idrott!

Ovan en detalj ur akvarell av Gerhard Högborg

Allt började en decemberkväll år 1900. Ett gäng tonåringar var nyfikna på kanoter och grundade raskt en kanotförening. Sedan konstruerade och byggde de både paddel- och segelkanoter, byggde klubbhus, ordnade de första SM-tävlingarna, lade grunden till både det svenska och internationella kanotförbundet, och hade dessutom tid över för för paddling, segling, fotografering, teckning och friluftslivet de älskade.

Snart 120 år senare ägnar sig FKI:s medlemmar fortfarande åt kanotsegling och paddling på de fina vattnen runt Djurgården i Stockholm. Här finns också vårt klubbhus på Måsholmen, alldeles utanför Djurgårdsbrunnskanalens mynning i Lilla Värtan.

Är du intresserad av att bli medlem? Läs mer här.

 
 

Om föreningen

  Kanoterna i båthuset, en septemberdag 1980.  Foto SSHM.

Kanoterna i båthuset, en septemberdag 1980.
Foto SSHM.

 
måsholmen.jpg

Föreningen för Kanot-Idrott (FKI) är en svensk kanotförening verksam i Stockholm. FKI grundades den 2:a december 1900 och är därmed Sveriges äldsta kanotklubb. FKI har sitt säte och båthus på Måsholmen utanför Hundudden, vid Djurgårdsbrunnskanalens mynning i Lilla Värtan.

Föreningens syfte är att främja kanotidrotten. FKI har två sektioner för paddling och kanotsegling.

FKI är unikt

Det var här som svensk kanotidrott verkligen tog fart för ett sekel sedan, och här har många nya kanotmodeller sett dagens ljus. Föreningen är öppen både för kanotsegling och paddling (när vi pratar om kanoter menar vi både paddelkanoter och segelkanoter, men visst går det också bra att prata om alla de kajaker som finns i vårt båthus). 
Båthuset är en liten pärla byggd i nationalromantisk stil och invigt 1913. Läget i Lilla Värtan erbjuder många vintrar en längre paddelsäsong än hos traktens sötvattensföreningar.

607423_1024.jpg
 
 

Tävlingar

Sedan 1907, då FKI anordnade de första svenska mästerskapen i paddling, har man arrangerat ett stort antal SM i paddling och kanotsegling. Under de senaste decennierna har man arrangerat SM i kanotsegling bland annat 1960, 1970, 1975, 1980, 1998 och 2012. Internationellt har föreningen nått framgångar främst med IC-kanoter.

Löpande evenemang är bland annat Djurgårdsloppet (paddling, ingår i Stockholmscupen), Hunduddsregattan (kanotsegling, i samarbete med Vikingarnas Segel Sällskap) samt FKI Hornet (kanotsegling). Djurgårdsloppet anordnades för första gången 1902 och är en av Sveriges äldsta idrottstävlingar.

Långfärder

Föreningen har en lång tradition av långfärdssegling och långfärdspaddling. Redan 1905 paddlade Gustav Nordin till Paris, några år senare stod Herman Lantz för flera djärva långseglingar till bland annat Sankt Petersburg. Sin planerade färd till Indien tvingades han på grund av det första världskrigets utbrott avbryta i Kaspiska havet. 
1990 begav sig Nils-Göran Bennich-Björkman iväg i sin egenhändigt byggda, 6,5 m långa segelkanot Peter Pan. Med den seglade han jorden runt i 19 års tid för att år 2009 återvända till Sverige.

Det stora flertalet medlemmar har under åren ägnat sig åt något stillsammare färder, gärna i Stockholms skärgård, neråt ostkusten eller inåt Mälaren.

Hedersmedlemmar

Ur FKI:s stadgar: "Till hedersmedlem kan väljas den person, vars arbete för kanotidrotten eller föreningen varit av särskilt stor betydelse.
Hedersmedlemskap erhålles genom sluten omröstning vid ordinarie möte med minst 2/3 majoritet.
Hedersmedlemsskap bekräftas skriftligen av styrelsen." 

Nils-Göran Bennich-Björkman

Nils-Göran har ägnat sig åt kanoter i nästan hela sitt liv.
Som sjuåring tog han 1936 sina första paddeltag i en paddelkanot, men senare i livet är det segelkanoterna som fångat hans uppmärksamhet.

1959 startade "Bennich" Ungdomarnas Båtbygge, UBB, där genom åren  drygt 600 ungdomar har byggt sig en jolle eller kanot.

På 1960-talet ritade Bennich B-kanoten, och 1976 även A-kano­ten som seglas av ungdomar. Dessutom har han konstruerat en C-kanot och den stora kanot­kryssaren Peter Pan

Bennich tävlade även i många svenska mästerskap och andra tävlingar. 

 Nitton år på världshaven i  Peter Pan .

Nitton år på världshaven
i Peter Pan.

Mest av allt har Bennich ändå ägnat sig åt långseglingar. En färd i C-kanot gick från Scillyöarna ut­an­för Land’s End i Cornwall ända till Måsholmen, men hans längsta tur slår ändå det mesta: 1991 till 2011 var Ben­nich iväg i hela nitton år på världshaven i sin Peter Pan

På sin långa segling var Bennich även i Brasilien och fick vid ett tillfälle möta två kanotister i den mest ursprungliga kanottypen: de kom i en sex meter lång urholkad träd­stam. Den var kanotriggad och så noggrant utskuren och välputsad som om den vore av bakad fanér. Seglarna satt lågt i sin kanot när de paddlade, och hade varsin bräda som kunde häktas i toften på motsatta si­dan, så att de fick hängbrädor långa som på en IC-kanot. En styrde, båda hade paddlar med sig. Och fort seglade de. Bennich hann i alla fall förära dem varsin limpa cigaretter. 

Bennich hade tänkt sig tio år på världshaven – det blev hela nit­ton, innan han vid 82 års ålder återvände till Måsholmen.

Roffe, 16 år gammal och stolt delägare till D40

Rolf Holmström

Rolf Holmström gick med i FKI 1946.
Vid den tiden var FKI en utpräglad kanotseglarförening.

Roffe köpte först D40 tillsammans med fyra andra grabbar, innan de sålde den 1948 för 800 kr. Sedan köpte han sin egen C117. Helgturerna gick ofta till föreningens uthamn Lilla Båtsholmen vid syd­­östra Tyn­ningö.

Familj och arbete kom emellan under ett antal år, men 1987 gick Roffe med på nytt i FKI. Han blev snart ombedd att bli föreningens materialförvaltare.

Det fanns mycket att göra, och Roffe var på Måsholmen dagligen under långa perioder.

De stora projekten han minns:

  • Lyften av båthuset. ”Den låga delen hade sjunkit. Vi använde de stora gröna dom­kraf­terna för att lyfta, och slangpass för avvägning. Ragnar hade något mörkt, mycket hårt, exotiskt träslag som vi pallade upp byggnaden på” 

  • Fyllningen av svackan längs låga delen, som ofta hamnade under vatten

  • ”Långbryggan gjorde vi om en vinter runt 1990, vi stod på isen och jobbade, och satte koniska formar till plintar”

  • Tillbyggnaden med omklädningsrum och bastu blev ett stort projekt

Mellan varven har Roffe ändå hunnit med en hel del segling. När han gick med i FKI på nytt köpte han E-kanoten E22. Han minns särskilt de många eskaderseglingarna i ytterskärgården, där man ofta var fem, sex kanoter och kunde vara ute i uppåt en vecka.

Ragnar Boman

  Ragnar tar hand om flaggstången, 31 mars 1990

Ragnar tar hand om flaggstången, 31 mars 1990

Ragnar  gick med i föreningen 1949. Han tjänstgjorde då i flottan som ubåts­man och djupdykare.

Många FKI:are tävlade flitigt med sina segelkanoter, men Rag­nar var hellre ute på långfärder.

En av Ragnars långfärder gick 1963 till Åland, tillsammans med Ivar Tallman.

En annan färd han gärna minns är en tur 1956 till Gotland. Färden gick via Västervik – Stora Karlsö – Burgs­vik – Ölands norra udde och hemåt seglade man utom­skärs. 

1979_1_15_2.jpg

1948-49  byggdes tio E-kanoter av typen Thorell 84 på Forslunds båtvarv. En av dem blev inte såld varpå Roffe Holmström köpte skrovet, gjorde klart kanoten och sålde den till Ragnar. Den­na E100, som även gick under namnet Bellona, är ritad av Sven Thorell, dukad och med slup­rigg. Kanoten gav Ragnar nam­net ”Hundra” i föreningen.

I början av 1980-talet gick Ragnar med i FKI:s styrelse som materialförvaltare, och 1987 valdes han till ordförande. Samma år gick Roffe Holmström med i föreningen på nytt och blev snart ombedd att bli föreningens materialförvaltare.

Under de närmaste åren tog man tag i att renovera huset på Måsholmen och förbättra ön. Vid den första arbetsdagen samlades medlemmarna en lör­dags­morgon klockan nio. De hade utlovats att få komma till gym. När någon und­rade över gymet pekade Ragnar på en uppsättning spadar och andra redskap och förklarade: ”Här är Ragnars gym”. Under den­na och följande arbetsdagar brassade Ragnar käk åt de hårt arbe­tan­de medlemmarna. Roffes och Ragnars yrkeskunskaper som snickare och slöjdlärare kom till god nytta, och det uträttades storverk på Måsholmen.

Ragnar har bidragit på ytterligare ett sätt till föreningen. Under sin sista tid som ordförande skapade han befattningen som arkivarie. Uppdraget är ganska ovan­ligt i idrottsvärlden, men väl be­fogat i en så anrik förening som FKI. Som föreningens förste ar­kivarie kun­de Ragnar ägna sig åt sitt historiska intresse, som i an­dra sammanhang kom­mit till uttryck i hans medverkan i bokserien Dal­­regementets per­son­his­toria.